En vanlig och populär aktivitet under sommarhalvåret är personspår. Detta är ett fantastiskt roligt och enkelt sätt att aktivera sin fyrbenta vän där den får jobba med sitt främsta sinne, vilket hunden både brukar tycka är väldigt roligt och motiverande samtidigt som den också bli trött och nöjd. Win win!
Hundars nosar är utrustade med otroligt känsliga luktreceptorer, vilket ger dem en naturlig fallenhet för spår. Deras förmåga att skilja på olika dofter och följa ett specifikt spår är häpnadsväckande och kan tränas upp till en mycket hög nivå! Men hur börjar man egentligen träna sin hund för personspår? Och vad menas ens med personspår?! Låt oss titta lite närmre på detta i denna artikel!
Vad är personspår?
Personspår innebär att en hund följer doftspår som en människa har lämnat efter sig. Förutom att det är en bra aktiveringsform så är detta också användbart i många situationer, från att hitta försvunna personer till att assistera i brottsutredningar. Personspår ingår också i ett par olika tävlingsgrenar, som t.ex. IGP samt olika grenar inom bruksproven.
I denna artikel kommer vi främst att titta på personspår som aktiveringsform för sin hund. Är du intresserad av att tävla inom spår i framtiden råder vi dig att gå en kurs inom just den gren du är intresserad utav då tillvägagångssätt (liggtider, underlag etc), utförande och bedömning kan se lite olika ut beroende på tävlingsform.
Vad är det för skillnad på spår och sök?
Man brukar skilja på spår och sök för hundar. Spår innebär att hunden följer doftpartiklar efter t.ex. en människa eller ett djur på marken. Man kan säga att hunden "följer i personen/djurets fotspår" och går som i en "doftstig". Sök innebär istället att hunden söker efter och lokaliserar t.ex. gömda människor, föremål, djur eller dofter inom ett område, utan att följa ett markbaserat spår. Här använder hunden sig istället utav luftburna doftpartiklar för att lokalisera det den ska söka efter.
Skillnaden är viktig att känna till, då man t.ex. inte vill att en spårande hund ska vinda in samma spår (eller kanske till och med något annat spår!) längre fram. Letar man efter föremål eller annan viktig information i spåret så risker man då att missa detta om hunden genar genom spåret och inte fullföljer det.
Förberedelser innan du börjar
Innan du sätter igång med träningen kan det vara bra att införskaffa följande:
Sele och lång spårlina:
En sele ger hunden frihet att arbeta utan att känna sig hindrad, och en lång spårlina (10-15 meter) ger tillräckligt med rörelseutrymme.
Belöningar:
Godis eller en favorit leksak fungerar utmärkt som motivation.
Ev. markeringsföremål: Små objekt som kan användas för att markera för föraren var spåret går, som tygbitar eller små flaggor.
Planering av miljö:
Planera i förväg var du vill lägga ditt spår. Vanligast läggs spåren i ängsmark eller i skogen (kontrollera gärna med markägaren först - framförallt om du tänkt lägga spåret på en äng/åker/lägda, så att ni ej trampar sönder och förstör bondens skörd!). Det går även att lägga spår på gräsmattor eller asfalt - men detta är för de allra flesta hundar mycket svårare, och kan med fördel istället testas längre fram i träningen.
Dags att börja!
Låt en person (det kan även vara du själv, fast utan hund) gå en kort sträcka (10-20 meter). Gillar hunden godis och behöver lite motivation kan man också placera ut små godisar längs vägen (dessa läggs med fördel ned på marken framför dig precis där du tänkt sätta ner foten i steget och trampas sedan ner, så att de verkligen hamnar i doftkällan, = spåret, och ej "studsar" utanför!) . Vid slutet av spåret lägger du en (större) belöning i form av t.ex. en leksak eller liten hög med godis. (Om möjligt gömmer du gärna belöningen bakom en grästuva, ett träd eller dyl, så att hunden ej ser den!).
Markera gärna spårstarten och slutet, så att du ser att hunden går rätt. MEN! Försök att inte styra hunden om den går fel, utan låt den själv jobba sig tillbaka till spåret! Börjar man styra hunden kan den både bli osäker på sin förmåga, och sluta arbeta själv i hopp om att du istället ska visa den rätt!
När man startar träningen kan man gå spåret direkt när det lagt, då finns mycket doft kvar! Väntar man en liten stund (och framförallt om det är lite vind) så sprider dofterna ut sig lite innan de senare sjunker ner mer i marken, vilket kan göra att hunden blir lite "fladdrig" i spåret då dofterna är mer spridda. Så vill man vänta kan man med fördel istället vänta uppemot en timme (senare ännu längre!) för att få ett mer "stabilt" spår.
Ta hunden till startpunkten och se om den själv upptäcker spåret - beröm den i sådant fall! Om hunden inte själv "slår på näsan" och hittar spåret kan du uppmuntra den att nosa på marken. Följ sedan med hunden i lugn takt och låt den arbeta sig fram till slutet där belöningen väntar.
Gradvis förlängning och försvåring av spåret:
När hunden blir bättre på att följa korta spår kan du successivt förlänga sträckan. Lägg till fler svängar och variationer i terrängen för att utmana hundens förmåga. Har du använt godis i spåret så plockar du gradvis bort detta.
När hunden blir skickligare, introducera störningar som korsande spår eller andra dofter för att testa och förbättra dess fokus och precision. Du kan också testa låta helt nya och för hunden främmande människor gå ut era spår!
Märk gärna ut dina spår med vimplar eller andra markeringar (framförallt om du har lite dåligt lokalsinne och går långt!), så att du ser om hunden går rätt (idag finns också flera bra appar för detta ändamål). Undvik dock som tidigare nämnt att försöka styra och påverka hunden om den går ur spåret! Observera istället gärna hur den arbetar och lär dig se skillnaden på när den befinner sig i spåret och när den har gått ur och tappat det. Hos vissa hundar är skillnaden i beteende väldigt stor och därmed lättläst, medan det hos andra hundar är mer subtilt och svårt att se om man inte är uppmärksam. Passa på att träna på att läsa och förstå din hund!
Föremål i spåret
I de olika tävlingsformerna förekommer ofta "pinnar" eller andra föremål i spåren som hunden ska hitta, vilket man med fördel också kan introducera för hunden som spara spårar för nöjes skull!
Att lära hunden hitta specifika föremål i spåret (som spårläggaren tagit i och lämnat sin vittring på) ger möjlighet till fler belöningspauser som stärker hunden i sitt självförtroende under spårets gång, då den får berkräftelse på att den är på rätt väg. Är spåret långt kan man också använda dessa pauser till att ge hunden vätska och en kort vila. Det är väldigt intensivt med spårarbete för en hund, och dom blir snabbt trötta!
Vanliga utmaningar och hur man övervinner dem
Distraktioner: Om hunden lätt blir distraherad kan det hjälpa att träna i en mer avskild miljö tills den blir mer fokuserad.
Motivation: Håll träningen positiv och belöningsbaserad. Om hunden tappar intresset kan det vara bra att öka värdet på belöningen.
Längre spår: När du börjar förlänga spåren kan hunden ibland tappa bort sig (den hinner bli för trött och tappar fokus). Återgå till kortare spår ett tag för att stärka självförtroendet och uthålligheten och öka längden mer gradvis.
För att bli riktigt bra på personspår krävs regelbunden träning. Träna gärna några gånger i veckan, men undvik att överanstränga hunden. Att träna sin hund i personspår kräver tid, tålamod och en förståelse för hundens sinnen och unika talanger! Att spåra tillsammans stärker också bandet mellan dig och din hund samtidigt som det utmanar och stimulerar den mentalt och fysiskt.
Så ge dig ut i naturen, utrusta dig med sele och spårlina, och börja utforska världen genom din hunds fantastiska luktsinne!
Comments