top of page

Fästingar och fästingpreparat - pest eller kolera?

Tyvärr är det inte bara sol och värme som kommer med våren... Nu vaknar nämligen även fästingarna ur sin vinterdvala - det krävs faktiskt bara att temperaturen överstiger 5 grader för att de ska bli aktiva!


Därmed är det nu alltså åter igen dags att välja - på vilket sätt ska jag skydda min hund mot dessa otrevliga blodsugare?

Idag finns mängder med olika preparat på marknaden; tabletter, halsband, droppar, sprayer, brickor och ultraljudsdosor... Listan kan göras lång! Och sedan finns det dessutom både starkare, giftiga preparat och mildare naturläkemedel.



Vad är då egentligen bäst?

Tyvärr finns inget universellt bra svar på den frågan. Olika hundar svarar nämligen olika bra (eller dåligt!) på olika preparat.

Sedan gäller det också att se till sin hunds omgivning i valet utav fästingmedel. Har man t.ex. småbarn eller andra husdjur hemma som riskerar att få i sig utav medlet i kontakt med hunden? Då kanske inte giftiga halsband och andra utanpåliggande preparat är att föredra. Och har man en hund som gillar att bada bör hänsyn även tas till både miljöpåverkan och eventuell minskad effekt utav preparatet i kontakt med vatten. Vissa medel ska inte heller ges till valpar eller digivande/dräktiga tikar.


Att välja fästingpreparat kan därför många gånger kännas som en djungel, och att behöva välja mellan pest eller kolera. Ger jag inget medel alls riskerar min hund att få flertalet fästingar och kan då ha oturen att smittas av en fästingburen sjukdom och bli sjuk. Ger jag istället ett starkt fästingmedel riskerar jag biverkningar på både min hund och dess närmiljö.



Så hur ska man då tänka i valet av preparat?

För det första så bär de flesta fästingar faktiskt inte på någon smitta. Man tror idag att ca en procent av alla fästingar i områden där TBE är vanligt i Sverige är infekterade. Gällande borrelia är siffran för antalet smittbärande fästingar högre, ca 20-30 procent i områden där smittan är vanlig, men risken för smittöverföring är ändå låg då det tar ca två dygn för borreliabakterierna att föras över efter att fästingen bitit sig fast. Så är man snabb att plocka bort fästingen slipper man ofta smittan.


De flesta hundar som utsatts för smitta och infekterats utvecklar oftast inte heller några symptom, utan lever vidare som vanligt. Gällande borrelios och anaplasmos så är symptomen också ofta väldigt milda hos de hundar som utvecklar sjukdomen, och dessutom snabbt övergående vid behandling (1-2 dagar). MEN. Självklart finns det ändå en risk, och om hunden skulle bli smittad och utvecklar symptom kan den bli allvarligt sjuk och ifall den smittats av TBE kan den i värsta fall till och med avlida. (Du kan läsa mer om de olika fästingsjukdomarna här: Borrelios, anaplasmos, TBE)


Med andra ord är alltså risken att din hund smittas och blir sjuk väldigt låg, men de som väl har haft en allvarligt sjuk hund kan nog skriva under på att det är något de aldrig vill behöva uppleva igen!

Att använda någon form utav fästingpreparat brukar därför vara att rekommendera.


Vilket typ utav preparat man vill använda och som fungerar bäst är dock ytterst individuellt, sett till både hunden och dess närmsta omgivning.


Starkare preparat från apoteken (med/utan recept)

Idag finns flertalet starka preparat (ofta olika former av nervgift) som verkar genom att döda fästingarna som biter sig fast i hunden och/eller ha en repellerande, dvs avstötande, effekt. Preparaten finns av olika märken och förekommer både som tabletter, halsband och sk. spot-on preparat (droppar i nacken).

Dessa medel kan som tidigare nämnt dock ge biverkningar för vissa hundar. De allra vanligaste biverkningarna är milda (oftast störningar i mag-/tarmkanalen) men det finns också rapporter om om kraftigare, allvarliga och t.o.m. dödliga reaktioner. Känner man sig osäker kan därför halsbanden vara att föredra, då de snabbt kan tas av utifall att hunden skulle få en reaktion. Som vi var inne på tidigare så kan dock halsband vara ett dåligt alternativ om hunden vistas tillsammans med barn eller andra husdjur, som då riskerar att få i sig utav preparatet vid kontakt i lek odyl.


Vissa hundraser (främst collie och vissa vinthundsraser, samt andra närbesläktade raser/blandraser) har också en genmutation, kallad MDR1, som gör dem extra känsliga för vissa typer utav mediciner, däribland en del av dessa starkare fästingpreparat. Hundar med denna genmutation får mycket allvarliga förgiftningssymptom om de utsätts för preparaten, vilka bl.a. kan leda till döden. I dagsläget finns heller inget "motgift" för dessa hundar.

Dessutom anses tyvärr också flertalet utav dessa preparat kunna ha en negativ påverkan på miljön, då preparatens gifter (om än i mycket små mängder) sprids i naturen både via avföring/urin samt vid direktkontakt med halsband och andra utanpåliggande preparat om hunden t.ex. badar.

Naturvårdsverket har t.ex. i en rapport sammanställt resultat från studier som visar att spillningslevande skalbaggar och flugor i miljön påverkas negativt av vissa antiparasitära substanser, och i Storbritannien visar en studie att vanliga lopp- och fästingmedel för hundar och katter kan hittas i höga halter i många brittiska vattendrag.

Fördelen med dessa preparat är att de i de flesta fall istället ger ett så gott som hundraprocentigt skydd och risken för smitta är då alltså nästan obefintlig! Bor du i ett väldigt fästingrikt område där det också förekommer mer fästingsjukdomar kan denna typ utav preparat alltså vara att föredra.

Mildare preparat från zoofack-handeln, samt "husmorskurer"

Idag finns flertalet bra alternativ till de starkare preparaten. Tyvärr utlovar dock inget utav dessa något hundraprocentigt skydd och det finns heller inga kliniska studier utav dessa som kan bevisa dess effektivitet. Men antalet fästingar hunden ådrar sig brukar många gånger ändå minska drastiskt och många hundägare vittnar trots allt om riktigt god effekt!

Biverkningarna brukar också ofta vara både färre och mildare av dessa preparat (oftast i form av störningar i mag-/tarmkanalen), och de har i regel heller ingen dålig inverkan på miljön och påverkar heller inte övriga familjemedlemmar negativt.

De "giftfria" alternativen finns idag i en uppsjö utav varianter (kosttillskott i form av tabletter/pulver, halsband, sprayer, salvor, droppar, brickor, ultraljudsdosor etc) och i många fall går de också att kombinera för ännu bättre effekt.

Nackdelen är dock att vissa av preparaten har en lägre och mer ojämn verkan i jämförelse med de starkare varianterna. Effekten kan (beroende på preparat) ibland variera utifrån hundens pälslängd och pälstyp och dess förmåga att ta upp olika ämnen i kroppen. Fördelarna är dock många och bor man i ett område som inte är jätterikt på fästingar och där fästingsjukdomar sällan förekommer (t.ex. stora delar av norra Sverige) kan de giftfria varianterna absolut vara värda ett försök!

372 visningar0 kommentarer

Liknande inlägg

Visa alla

コメント

5つ星のうち0と評価されています。
まだ評価がありません

評価を追加
bottom of page